Det här med snåla morföräldrar.
Jag flyttade hemifrån för nu nästan exakt 4år sen och på den tiden va jag tillsammans med Fredrik. Hela hans familj och även en del av släkten va på inflyttningsfika och jag fick sjukt vackra presenter. Av familjen fick jag behövliga saker som micro och dammsugare. Så frågade jag mamma va jag fick av mormor och morfar? Och nu ska ni veta att dessa personer sitter på en fet plånbok men de tar fanimej inte bilen i onödan. Så, av dem fick jag ett rostfritt decilitermått & en fukking gryta.(fast det va typ antikvärde på grejerna, min gammelmormors begagnade) tjena liksom, jag kan köpa det själv på ikea, kan de gå på en 50lapp?
dessa julklappar/presenter har jag även fått erfara från mina morföräldrar:
-En väckarklocka (som morfar fått när han jobbade inom Bofors)
-En blå neglige som mormor fått gratis när hon skickade efter från yves rocher
-En jäkla massa olika duschkrämer och äckliga tvålar som även dem kommit gratis från yves rocher.
-Raggsockor
-En uppdragbar ängel som spela nån tölig julsång, vid 15års ålder!
Har ni några skräckexempel på julklappar/presenter? tell meee.
Hoppas jag varit en good girl i år.. får känslan av att jag inte vart det :-S
Du verkar vara en otacksam brat. Var glad att du har ett par morföräldrar åtminstone. Jag antar att du själv inte ger dom världens drömpresenter.
Anonym: Hahahaha, kom inte här och tro att du vet vem jag är. Brat är nog det sista någon SOM KÄNNER mig skulle kalla mig. O grejen är att mina julklappar till dem kostar mer än det jag får. O deras inkomst är något bättre än min. Puss & hej!
Personen har delvis rätt, allt handlar inte om hur mkt saker är värda. Därför så bryr jag mig värst inte mycket om vad jag får av mina morföräldrar så länge de bryr sig om mig.
Men att du skulle vara en bortskämd brat är väl att ta i. Men den som läste bloggen måste ha tyckt att det du skrev var värt att läsa^^ Kan man ju tolka som man vill... CYA!
Anonym: Poängen i det här inlägget är inte att jag vill få presenter för flera hundra. Men i 15år va jag deras ända barnbarn och dem HAR MYCKET pengar. Att dem sen ger mig saker som de fått av andra och försöker dölja det genom att gå ner till kappahl för att få en kartong och sen ger det till mig. Det är liksom sniket. När jag gick i högstadiet la jag alla mina pengar på presenter till släkten, just för att jag älskar dem. Men dem tycker bara man ska lägga ner hela julen - dem prioriterar tom bort oss för andra avlägsna släktinar. Jjee, kan inte dra hela storyn här. Men det handlar inte om att vara otacksam här! Farmor ger en hundring varje år och jag är väldigt tacksam för det! :)
Haha! Fy tusan vad surt! Men dom säger ju att de är tanken som räknas endå ;) Själv fick jag en Lars Winnerbäck cd av min kära bror förra julen, kan ju lova att de inte var någon hit! Men jag bet ihop i alla fall. Han vet inte än att jag aldrig lyssnat på den! =P
De kanske tolkar kärlek på olika sätt. Men förstår varför du känner som du gör. Men den första insändaren var lite väl hård mot dig, det var väl det jag ville ha sagt egentligen med inlägget:P Keep up the good work girl!
Johanna: Det är tanken som räknas. helt klart! Men det finns dem som köper julklappar utan tanke, de vill bara komma så billigt undan som möjligt, helst slippa. O då kan det lika gärna kvitta. Man ska ge presenter för att man vill inte för att man måste! Jag menar köper pojkvännen ett halsband som inte är i min smak, lr en kompis som köper en ful tröja. Då äre bara att lägga på leendet för dem har FÖRSÖKT.
Anonym: Ingen fara skedd :D Får köra fejkleendet när raggsockorna kommer i år igen. mohaha.
Jag tycker att du är den mest otacksamma brud som finns i ett par skor, du ska vara jävligt glad att det är någon som vill ge dig något.Ta och skärp till dig och skaffa ett fast jobb och lev inte på andra och krediter det kommer att straffa dig i slut ändan.
Anonym: Kom inte och säg att jag lever på andra. Har aldrig gjort och kommer aldrig göra. Har jobbat o slitit ihop alla mina saker själv sen jag fick jobba i 2an på gymnasiet (före många andra ens hade jobb). Så knip du din käft och öppna den inte igen förens du vet vad du pratar om.