Alexzandra

Det är som att folk känner på sig när man har en vit kväll/helg. Telefonen går på högvarv. Eller så är det att jag inte minns dessa samtal när jag själv är i dimman. Å den klassiska "Nej jag sover inte" klockan är bara 02.30 och jag ligger här å tittar i taket efter min hemmakväll med mamma. Från att jag somnade in till Gynnings bok runt 01 hann jag inte mer än slumra till innan jag blev väckt av telefonhäveletet. Nån jag inte pratat i tele med på 4år i andra änden, visste att du va vaken så jag ringde dig. (vaken å vaken..) jeje.

Somnade in för att åter igen bli väckt 03.40 av gråtmajjan, shiiit va trött jag var. Låg å vred å vände, blev sugen på lasange å funderade på en tidig visit till gymmet tills jag äntligen somnade igen. När telefonen ringde 04.50 tänkte jag bara, Det här är FAN inte sant! En till ledsen sate i andra änden. Å vem fan har hjärta att inte ställa upp när ens närmaste är ledsna? Lyckades sova fram till 09 när ett samtal med kärleksbekymmer kom lastat. Nu sitter jag här å ska ta mig iväg till gymmet för att sen luncha på stan, fortfarande lite sugen på den där lasangen : ))

Jag mitt Allan kommer förmodligen aldrig ha mobilen på ljudlös heller så.
Inte så länge jag sover ensam iaf : ) Så ring å uppdatera era liv till mig mitt i natten bara.