Piece of ME. Ocensurerat.

Det kan hända att jag är lite vääl personlig nu, men that`s me - En öppen bok. 

Låg och läste i min dabok igår kväll och tänkte därför bju på ett utdrag. Mest för att visa er hur velligt det är inne i min skalle ibland. Rena berg-och dal bannan. Det roliga är att ena dagen kan jag sitta hemma och vara bitter över mitt tråkiga liv medan jag dagen efter inte skulle byta bort det mot något annat i världen. Hoppas det inte bara är jag som känner så här :-S


3 September - 2007

Dear diary...
(asså det står inte det i dagboken, riktigt så fukked up är jag inte...)
 piece of me
För 2 år sen idag anlände jag i Göteborg med höga förväntningar på vad framtiden skulle bjuda på. För 1 år sen var det Norge - Tönsberg som gällde. Och nu är hösten här igen och kvar i Kga är jag. Det är gånger som denna jag har för mkt tid att tänka, reflektera. Missade jag sommaren? Tog knappast tillvara på den iaf. Det har nämligen varit en katastrofal sommar. Fylld med bråk, gräl, tjafs, SLAGSMÅL (bokstavligen talat) Sen när blev livet så här krångligt? Visserligen har det inte varit lätt så långt tebax jag kan minnas men förut behövde inte JAG ta några beslut. På den tiden hade jag inga val möjligheter, det va bara att infinna sig helt enkelt.

När man kan göra precis VAD MAN VILL, varför är det då så svårt att välja eller ens veta vad man vill? Hur vet man att man väljer rätt/gör rätt? Vad minns jag av de senaste 1½ åren? Slösar jag värdefull tid? När vet man om känslor har svalnat? Jag vet att man inte borde klaga och gnälla över sitt liv så länge man inte försöker göra något åt det. Det är ju ändå bara vi själva som kan forma det - till det vi vill ha. Men åter igen, vad vill jag ha? Är det meningen att man ska veta det som 21åring? Kommer man alltid ställas inför såna här jobbiga vägsjäl? Kommer man alltid vara så här kluven? Man vill ju inte se tillbax på livet som en bitterkärring. Ångra det man gjorde eller inte gjorde. Man möter väl nya människor att inspireras av, binda band med eller bli killar att bli förälskade i? Känns bättre att intala sig det iaf.. Trodde inte att det skulle vara så här som 21åring, att man har miljoner drömmar men helt plötsligt inga?

o helt plötsigt är jag 22år och jävligt tillfreds med min års-plan.
Hur går det här ihop? Did i say berg-o-dal-bana?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback