Splittrade toughts.
Jag "sjukskrev" mig från jobbet idag pga psykisksjukdom. Jag överväger starkt att uppsöka psykolog. Jag lät Thailandsresan gå, vill inte ställa till med fler skandaler iomed resesällskapet och inte heller åka själv någonstans nu när jag är lite ur balans. Tror dock jag repar mig ganska fort (peppa peppa...) i regel hjälper det att gråta och tycka synd om sig själv och det har jag gjort i 5h nu.
Jag låter helt enkelt pengarna sitta kvar på kontot och sen tar jag första bästa resa när tiden är rätt. Kanske slutar med att jag handlar upp alla resepengar på min och Angelicas paris-weekend :-)
Alltid när jag är nere i dem här gråt-depressionerna så känner jag mig upplyst efteråt. Jag är ju helt klart världens mest vilsnaste människa. Jag planerar in år för år och sen när det inte går som planerat blir jag totalt knäckt. Eller så bygger jag upp så höga förväntningar ang resor/förhållanden/jobb att jag alltid blir besviken i slutändan när det inte visade sig vara en dans på rosa moln. Jag måste lära mig att "fånga dagen" jag låter veckor, månader passera till nästa roliga höjdpunkt sen blir jag stressad för att de gått massa månader till spillo bara för jag längtat efter något som händer om 6mån.. It`s not working.
Tillslut sitter jag nämligen där jag är nu, tänker att någonting är fel och jag måste ha en drastisk förändring. Det är då jag tycker synd om min dåvarande pojkvän, mitt jobb, mina vänner .... Dels för att vännerna får höra mitt tjat på rullande band i en oendlighet (FÖRLÅT!!!!!) och dels för att jag då antingen dumpar pojken, flyttar från stan eller bara är ett allmänt vrak. Nu sitter man här och vet varken ut eller in. Men något jag äntligen insett är att det är hos mig problemet ligger. Och det är det jag måste ta tag i.
Nu ska jag ta en tur i hyrbilen till statoil och köpa något gott. Hade ju en inplanerad tacokväll idag men det liksom ströks i samma veva som vi gjorde slut. ehm. jaa...
Eller om man skulle dränka sorgerna med lite sliskiga drinkar och dra till statt? drama....nEj....
Låt allt bara vara nu och imorgon är du med dina vänner,gör dig snygg och bara njuter av dom som älskar dig i vått o torrt..
så gör jag:)
Glad påsk
A: Det skulle jag absolut göra om det inte vore så att jag ska jobba kvällen/natten. Så jag får stå där och känna mig ensam o ful istället, haha. Dessutom festar ju varendaste människa på påskafton o det har jag inge större sug efter tyvärr... Glad Påsk och tack för tanken iaf söta du!
jaa det är det allt ! men den är ruskigt likt hur det kan vara i storfors :P
Man måste vara nere för att uppskatta när man är på topp! Nu kan de bara gå uppåt:)
Ne jag vet att jag brode skita i tjejerna. Ash man är bara korkad ibland..hah
du är inte ensam tjejen. jag förstår hur du känner. jag förstår hur frustrerande det är. att just aldrig vara "nöjd". att hela tiden sträva efter mer. jag känner dagligen, eller ja i perioder att jag inte är nöjd, eller ja strävar efter nåt större( resa, jobb, äventyr osv) men jag vet inte vad det är, jag kan inte sätta fingret på vad.. vissa perioder är jag nöjd med att vara i ett förhållande och vara "hemmafru", gå på parmiddagar och, ja bara va om du fattar. men ibland känner jag att jag vill "erövra världen". visst är drömmar härligt. jag drömmer ofta, och det är den av mig själv jag inte vill vara utan. men att inte veta, att bara vara frustrerad är jobbigt. deprimerande och ja, you name it. vet man inte vad promblemen är, då kan man inte ta tag i dom. jag har provat byta stad, byta liv. flytt många gånger. det är collt, häftigt och nytt för ett tag. men det kommer alltid ifatt en, men tröttnar. att gå till psykolog kan vara skönt. jag har gått iväg och pratat med en perido. men i slutändan ligger allt hos dig själv.. och en sak till. jag är precis som du med att palnera, planera(ibland lite sjukt planerande faktiskt). jag akjn varje dag sitta och planera för en resa om typ 7 mån. pengar, tid, och allt. och dte är typ allt planerande och tanken på den där resan som får mig att orka jobba osv.. och mycket kretsar runt mitt planerande. och sen så för dig, har det många gånger inte blivit som planerna var.. som typ att sällskapet bangar:P hehe
Sandra: Det har du rätt i, efter regn kommer sol =) och idag är det ju strålande väder. haha.
Anna: Läskigt va du tänker som mig. Det kanske är du som är min soulmate, mohaa. ;P Det är nog tur att man inte har någon för liksinnad i sin umgängeskrets det skulle ju kunna barka vart som helst, ibland behöver man nog någon som drar lite i än, ner till jorden! Undrar va det är som får än att känna att man ska fly till andra städer och tror att de ska bli bättre för problemen finns ju kvar när man kommer tebax :-S och att fly från familj & vänner är väl inte det bästa man kan göra när man känner så här. Det är verkligen som du säger att planerna/drömmarna är det som får än att hålla ut - själva nedräkningen. Risken är väl då att man inte ta vara på alla de här dagarna fram till "målet".