Alexzandra

Äntligen är det helg. De sista 2 dagarna gick väldigt fort pga. att jag hade musik.
När det är si så där 2h kvar typ skrik-sjunger jag till låtarna av glädje. Ingen som hör iaf, eftersom alla har öron proppar eller sin egen musik. Jag vet inte om alla har så här men det är lite komiskt. Varje låt har en historia hos mig, asså dem påminner om en händelse. Så under hela låten står jag och tänker på detta minne och i samma sekund som nästa låt börjar glömmer jag bort det... o en ny händelse kommer. :-d weird men kanske grymt ändå. Samma gäller när man är ute och åker (typ bil semester/tåg/buss) så åker man på en plats där man vart förr (kan va flera år sen) ändå minns jag exakt vad jag o dem jag åkte med pratade om på den platsen. weird x 2.

Sen så har jag fått värsta förälskelsen för Johnny Cash, hur normalt är det? (en död gubbe) Eller i hans musik såklart, inge annat. Hur kan jag börja tycka om hans musik bara för att jag sett filmen Walk the line. Efter att jag såg Wicker park så blev jag också helt besatt av hela det soundtracket. Mupp? Vad tycker ni andra om de 2 filmerna? Båda är starka 5 poängarne hos mig. Kan se dem om och om igen.

              

Nu ska jag till gymmet, see U later.