Dubbla signaler.
Jag klagar alltid över att det inte händer något i Karlskoga. Samtidigt är det precis dä det gör. Så fort man varit borta ett par dagar lr en helg så kommer skvallret springandes till än.. Så nu är det tydligen en kille som hunnit tagit livet av sig medans jag var borta i helgen. En kille som jag träffade praktiskt taget dagligen under mina år på Statoil. Och nu är han inte längre i livet. Det är måndag, pissväder och jag är sjukt rastlös och fattig. Men jag skulle då aldrig komma på tanken att göra slut på det hela. Då får man ju aldrig veta om det skulle ha blivit bättre. Visserligen måste man ju själv lägga manken till och göra det bästa utav det. Roligheterna kommer knappast till än. Genom att ge upp missar man ju så mkt. Personligen tänker jag på alla resor, människor och tillfällen jag skulle missa. En annan sitter ju och är stressad över att livet är för kort. Undrar just vad som driver människor till......att ge upp?..Jag förstår ju att människorna i fråga mår OTROLIGT dåligt. Men senaste tiden har det varit så himla många bara i våran lilla stad som slutat upp såhär. Alla kan väl omöjligen ha ett så förfärligt förflutet att de vill dö?!
usch det är verkligen hemskt :( vet du vem killen var? jag förstår juockså att man kan må dåligt, men jag tror att hur dåligt jag än skulle må så skulle jag alrig kunna ta livet av mig. nej det skulle jag inte kunna.
Elin: Jag känner igen honom väldigt väl iomed att han va stammis på mitt jobb. Jag tror inte heller jag någonsin skulle kunna ta livet av mig. Sen vet man ju aldrig va livet har för öde åt än så man ska passa sig för vad man säger. Dock har jag som sagt svårt å och tro att alla som tar livet av sig har blivit utsatta eller varit med om SÅ hemska saker att de inte klarar av att gå vidare i livet.
Ja, jag håller med dig Alexz. Många som tar livet av sig har bara blivit dumpade, det om något vet ju vi normalbegåvade att sånt går över, man KOMMER bli kär IGEN men det tar tid. Sen finns det ju personer som tar livet av sig för att de har traumatiska upplevelser i bagaget som de inte kan göra sig av med på något annat sätt.
Hej igen:) Jo precis man ska passa sej för vad man säger :P MEN jag skulle i inte kunna det, tänker för mycker på mina nära & kära då tror ja, vad dom skulle lida. men det e klart, svårt att sätta sej in i en situation man aldrig varit med om och jag har nog aldrig mått speciellt dåligt, iaf inte så djupt så jag tänkt tanken på allvar. så tråkigt, man blir ledsen, fanns det ingen annan utväg? ... hoppas han fått ro nu iaf.
För de som tar sitt liv finns ingen utväg. De ser svart. Har själv varit deprimerad o när man är så låg så kan tankarna på självmord komma. Nu när jag mår bra o bara är "vardagsdeppig" ibland så skulle jag aldrig tänka på självmord. Man vet att efter regn kommer solsken. Men man kan aldrig inse hur det känns att vara på botten om man själv inte varit där. O det handlar inte om normalbegåvning, alla kan hamna där, kanske inte nu, men senare i livet.
Godnatt! :)
Vet verkligen hur de är att vilja ta livet av sej. När man inte ser någon ljusning, ingen framtid, inget hopp om att något någnsin skall bli bättre. Men de krävs verkligen att man är otroligt nere på botten för att man faktiskt skall göra de. Jag har lekt med tanken många många gånger, även om jag varit deprimerad i långa perioder så har de aldrig ens kommit så långt att jag försökt. Nu när jag har fått hjälp och kommit ifrån de där kan jag heller aldrig aldrig tänka mej att göra de. Finns så mycke mer att se och göra, så mycke att uppleva. Men de går inte att se de när man är där nere.
Otroligt sorgligt när folk faktiskt försöker och lyckas.
Anna: Jag är mycket medveten om att dessa människor inte ser någon annan utväg och att varje dag för dem är ett helvete. Kanske inte formelerade mig bra nog i inlägget. MEN jag har svårt och tro att så många människor går omkring nere på botten där det inte finns någon annan utväg. Jag tror inte att alla lider av den sortens depression, vissa tar faktiskt livet av sig pga uppbrott med flick/pojkvän, små svackor, försök till uppmärksamhet och även så idiotiskt att en del får för sig dumheter på fyllan och det sen går för långt. Jag har både bekanta och släktingar som gjort det i rop på hjälp. Det va väl lite det jag ville få fram i inlägget - Går verkligen människor omkring och mår SÅÅ dåligt?
Elin: Jag skulle aldrig aldrig aldrig göra så mot min mamma iaf det kan jag säga till 100! Men samtidigt är det egoistiskt av "familjen" att vilja hålla någon vid liv som mår så otroligt dåligt att den inte står ut längre.
Kitten: De flesta har säkert tänkt tanken men att faktiskt göra det är väldigt långt bort i jämförelse. Alla har väl blivit hjärtekrossade och velat få lite uppmärksamhet. Men såna galna saker går ju över. De som tar livet av sig har antagligen så djupa trauman att de inte kan ta sig i genom vardagen längre. Synd att de inte finns hjälp att få till alla :-S