Alexzandra

Igår hade jag mitt livs värsta jobbpass. Fick springa iväg till lagret lite då och då bara för att inte tårarna skulle börja rinna ibland kunderna. Det är konstigt hur man som förkyld kan bli sjukskriven men när mår riktigt dåligt och ligger på bristningsgränsen till att börja gråta så ska man bita ihop. Jag ligger mkt hellre i 40graders feber än står och mår så dåligt som jag gjort de senaste 2 dagarna. Fy faro, önskar jag inte ens min värsta fiende.

Det är ju när man mår dåligt som man inser vilka som stöttar än och vilka som ställer upp. Syftar både på vänner & kollegor där. Jag förstår ju helt klart att man inte kan ringa några timmar innan och räkna med att personen ifråga ska ställa in alla sina planer. Hade jag haft en inbokad utekväll med mina vänner så inte fan skulle jag ställa in det. MEN när folk inte har någon riktigt förklaring till varför de inte kan jobba, då tycker jag det är rent ut sagt elakt. Men som sagt då vet man ju till nästa gång. Då ska jag fan ge tillbax med samma mynt "Det är bara att bita ihop" lättare sagt än gjort när man helst vill gå och hänga sig liksom.

Vilket fall som helst så stod vädergudarna på min sida igår, taaaacka fan för det! och istället för att blir den längsta natten i mitt liv så blev det nog den kortaste lr lugnaste. Tror nämligen det va de där -10 graderna som skrämde folk för att stå i kö för fylle mat hos oss. Malin & jag stod där och väntade på explosionen av folk men den dök aldrig upp.

Så vid 03.30 var jag på väg hemåt. Ringde exet och ville ha lite skvaller från vad jag missat och hörde en viss MR M i bakgrunde, självklart kunde han inte prata då så han skulle ringa när han va på väg hemåt. Som om jag orkade vänta, tänkte att stackarn inte skulle behöva gå hem i kylan och jag hade hyrbil så jag kunde lika gärna skjutsa hem honom :)) o få en liten update. Dessvärre dök det upp 2 personer, vem som kom med honom kan ni nog räkna ut? Ja det ena ledde till det andra..... och nu har jag precis kommit innanför dörren här :P