Alexzandra

Idag ska jag köpa en trisslott.

Hela den här tågluffningen som skulle gå av stapeln den 15e april och en månad framåt har blivit till nån slags rehabeliterings-resa. Inte från sockerbegäret som det kanske borde men från den tråkiga vardagen och min oroliga själ. Jag har många ggr ställt frågan "Ska det alltid vara så här?" till mig själv. Där syftar jag på att jag är så vellig och aldrig vet vad jag vill. För inte så länge sen fick jag svar på den fråga utav mamma. Hon sa nämligen att jag ärvt min "oroliga själ" från pappa..

Tillbax till tågluffningen, först var det jag och Angelica som skulle åka. Men efter att hon backpackat 2mån i Asien kände hon att pengarna inte räckte till. Förstår ju det även om jag tycker att människor blivit såna jäkla bangers på sistone. jobb hit, pengar dit. Tråkmånsar är dem allihopa. Vem behöver pengar? Är väl bara och dra. Menar inte att kontot ska vara nollat, självklart inte! Men lönen går ju in på kontot nere från resan och jag har inge imot att leva på starbucks. Hellre leva på existensminimum men att få gryma upplevelser under tiden.
All inclusiv is`t for me.

Senaste veckan har jag vart i upplösningstillstånd, förstår inte att jag orkar med mig själv. Eller det gör jag ju inte heller. Har pratat med kompisar, familj, utomstående och alla frågar vad vill du göra då? Det svåra är att jag kan oftast inte få fram en ända grej jag VERKLIGEN vill göra, borde ju finnas 1000tals saker .....Men så igår kväll tänkte jag om jag fick välja i denna sekund, skulle jag packa väska och typ dra till palm island eller nått annat tropiskt paradis. Och så fortsätter tankarna, vad hindrar mig från att göra detta? Hm, kunde inte komma på några större hinder så va fan, livet blir va man gör det till och man ska inte låta massa fjantsaker stå i vägen.

Jag vill ju bara ha kul och det tänker jag ha nu. En mer detaljerad förklaring kommer soon, måste dock hålla de lite hemligt ett tag till ;)