Alexzandra

Min nya tröja jag shoppade igår, Love it! :-))

Jag är splittrad. Känns som att jag gjort det här förr. Bott i storstan ensam. Det va Göteborg och det var en mycket deprimerande tid i mitt liv. Vad spelar det för roll om café, shopping, krogutbudet är toppen om du inte har någon att gå till alla de här ställena med? Jag vill verkligen bo i Oslo (nån gång!) staden är perfekt på alla sätt och vis, lägenheten är superbra den med! Nära Å fräsht å stort. Men det känns alldeles för ensamt. Jag skulle ju göra det här tillsammans med någon. Jag lovade mig själv en gång i tiden att aldrig mer flytta någonstans ensam. Jag skulle verkligen kunna få det hur bra som helst här. Allt finns ju. Men mina nära och kära fattas mig, å då vet jag att jag inte kommer bli lycklig :) Att åka till Oslo och jobba skulle ju bli Jenny´s och mitt äventyr. Jag skulle ta "leva livet" till en annan nivå. Mellan jobben skulle det bli party, shopping å mysiga caféer och vi skulle spara till resor och skönhetesbehandlingar. Men nu är inte Jenny här och vad ska jag då göra här? Helt plötsligt blev Leva livet raka motsatsen. För det första har jag ingått nykterhetspakten med mig själv och like i said, i´m alone. Jovisst, Fredrik är här. Men han går inte att jämföras med en tjejkompis att snacka skit med, ha vilda utekvällar, ta 3h´s fikor med Å sitta på frissan ihop med.

Nej, nu blev faktiskt ingenting som jag tänkt mig/planerat. Och jag vill fortfarande Leva livet, jag vill inte bli seriös med jobb och grejer. Jag är inte i en sån period i livet just nu. 2009 skulle ju bli ett toppen år. Å minsta lila känsla som känns fel så vill jag inte go on with it.... Om man inte vill någonting så ger man ju inte 100 anyways. Min kropp är i Oslo men mitt hjärta och hjärna är always i Karlskoga med familjen min. Hm, det hela blir inte hellre bättre av att inte kunna prata med dem där hemma. Ingen hemtelefon, kommer inte in på något oskyddat nätverk och att ringa från mobilen å prata om såna här stora saker skulle bli tokdyrt.

Så länge jag inte vill det här till 100% så kommer det aldrig bli bra. Då anstränger man sig inte för att göra det bästa utav det. Dessutom känner jag mig själv, jag är rastlös. Å att på börja någonting som inte känns bra from the start kommer bara sluta med att jag packar väskan å drar hem. Samtidigt måste man väl ge allting en chans. Så jag tror jag testar att pendla ett par gånger. Oslo månd-tors & Hemma Tors.kväll -Sönd kväll. Svårt att motivera mig till att jobba,jobba,jobba när det inte är va det jag ställt in mig på!

Jag borde verkligen sluta tänka, min hjärna kommer vara utsliten vid 25.

Förövrigt, har skickat in en jobbansökan till mitt "drömjobb". Det är min biljett SÅ jag håller tummar och tår nu kan jag lova :))))